Men för helvete...

Jag tror inte att det är sant. Det finns ingen på denna jord som har mer otur än vad jag har - helt seriöst - det finns det inte.

Det känns fan som om hela mitt liv går ut på att jag ska prövas. Ständigt. Jämt. Dagligen. Och jag börjar bli så in i helvetes jävla trött på det.

Nu är jag fan arg.

Och det känns fan bra.

Ja, det känns bra att vara arg. Det var jävligt länge sedan jag var det och det är nyttigt för mig att bli det.

Nu skulle jag - för jag orkade äntligen - åka ner med lite grejer - eller ja, det var en hel del grejer - till källarförrådet. Jag baxar in alla grejer i hissen och åker ner till källaren och börjar lasta ur.

Och tappar nycklarna till källarförrådet.

Rätt ner i springan mellan hissen och källargolvet.

Hej då för alltid liksom.

Jag tror fan jag blir vansinnig!

Göra nu?

Ja, så länge fick jag fan ställa grejerna i det tomma förrådet bredvid. Ja, jag för upp i lägenheten igen ville jag fan inte ta det.

Nu ska vi ju hämta det sista från den gamla lägenheten och det skulle direkt ner i förrådet men det ska det också fastän det här hände - jag ska fan i mig köpa mig en metallsåg och såga upp låset - det var kanske inte vad jag hade räknat med att behöva göra men eftersom det ska jävlas så får det bli så.

Jävligt tröttsamt!

-A-